Månadsarkiv för oktober, 2010

Okt 29

Emotionell bild

Den åttonde bilden ur flygreportaget är en så kallad emotionell bild som är bra att ha med i bildreportage. Kriterierna som beskriver en emotionell bild är något flummiga som jag uppfattat det men det handlar kort om att få fram en känsla i bilden samtidigt som den inte ska vara skärpt. Till en början övervägde jag att ha med den här bilden i reportaget alls men allt som tiden gick lärde jag mig uppskatta den och nu inser jag att den är fantastisk. Känslan finns där, kompositionen känns rätt och spegelbilden mot flygplanets kropp är briljant om jag får säga det själv. Ja, nu tycker jag verkligen om den och fotot har en värdig plats bland resterande reportagebilder.

Som det ser ut just nu är mitt schema lika tjockt som min hals. Jag har en del deadlines och det hjälper absolut inte när huvudet, halsen och hälsan överhuvudtaget börjar strejka och få nog. Jag får knappt ner varmt te med honung genom strupen och framför mig har jag arbete som jag varken kan skjuta upp eller sjukanmälas mot. Eftersom jag har ett jobb att sköta och där jag inte kan bli ersatt på grund av tidsramen måste jag bege mig ut till plåtningarna trots att jag knappt får ut ett ord ur käften. Det här går ju inte. Det måste gå.

Andra bloggar om: ,

Okt 23

Bildkommunikation och ickebildkommunikation

Fotografi är svårt. Ju mer jag lär mig ju mer inser jag hur vilsen jag är. Ju mer jag lär mig ju mindre kan jag, eftersom jag upptäcker så mycket mer när jag öppnar nya dörrar. Det är som kunskap i kvadrat. Ett av mina senaste bekymmer som fotograf, som egentligen har funnits hos mig all denna tid utan att jag riktigt tagit det på allvar, är förmågan att förmedla budskap med foto – bildkommunikation. Ett svårt område som kräver timmar, dagar, månader, kanske ett helt liv om ens det, att bemästra. Det är även det som är charmen och på något sätt drivkraften hos oss människor – att vi aldrig kan bli fullbordade och att vi aldrig kommer kunna allt inom en viss genre. Jag skulle inte klara av en arbetsplats utan stimuli och det får jag bland annat av upptäckter.

I kontrast till bildkommunikation publicerar jag en bild som jag är väldigt stolt över. En bild som jag inte försöker påtvinga ett budskap med. Den här bilden klassas mer som en ”se-och-njut”.

Andra bloggar om: ,

Okt 21

En riktig modellfotografering

Jag har suttit hemma och redigerat bilder, hela två stycken, hela denna dag. Jag börjar bli lite trött i skallen och det med all rätt. Nu när min utbildning börjar nå sitt slut har vi hundra olika uppgifter som ska presenteras vilket bidrar till en ökad stress och delvis sena nätter.

En av bilderna jag blev klar med idag kan Du se ovan. Äntligen känner jag mig färdig med den och är nöjd med slutresultatet. Vi får hoppas att jag håller kvar åsikten! Det var ett litet helvete att redigera det här fotot på grund av att modellen hade massa lösa hårstrån lite överallt som störde. Det allra tyngsta arbetet lades ner i att retuschera bort dessa millimeter små strån vid ögonen. Fruktansvärt. Nu är jag hur som helst färdig och kan luta mig tillbaka för en gångs skull.

Bilden är tagen under en workshop tillsammans med halva klassen och en lärare. Vi hyrde studio hos M2 Studios. En mäktig studio med hur mycket dyrbar utrustning som helst, vackert kök, trevlig personal och högt i tak som vi tycker om. Det kunde inte varit bättre med andra ord. Till vårt utnyttjande hade vi en ung modell från Mikas, MUA (makeup artist) och hårstylist, samt lite extra hjälp från personalen. Jag har aldrig tidigare jobbat med en så begåvad modell som Rebecca – tösen ovan. Hon rörde sig som en ängel som min lärare sa, gjorde precis det jag bad henne och det var som att hon gick på autopilot. Så enkelt och effektivt. Portfoliomaterial? Vänta tills nästa bild kommer, den kommer vara portfoliomaterial!

Andra bloggar om: , ,

Okt 19

När det inte blir som man tänkt

Det här fotot led av olika problem när jag först såg det i Adobe Bridge (ett program för bland annat förhandsgranskning). Tråkiga färger, utfrätt bakgrund med delvis för mörka partier och en hand som lutar sig konstigt vid bildens kant. Något fick mig ändå att stanna kvar vid bilden och eftersom hela fotoreportaget använder en lätt cross-processing kunde jag korrigera de trista färgerna. Det finns en del tekniska aspekter som jag stör mig på men av någon anledning stannar bilden fortfarande kvar, känslan är större än dessa aspekter och fotoregler. I slutändan överkritiserar jag den eftersom det är min egen bild. Det är lätt att vara självkritisk men det gäller att tänka på att bilden ändå kan vara bra, även om den inte blev precis som jag hade föreställt mig den i huvudet.

Får Du någonsin känslan att ett foto gör sig bättre i mindre format? Jag uppfattar den här bilden som snyggare när den är mindre. Visst är det märkligt?

Andra bloggar om: , ,

Okt 11

Det här med rynkor

Jag satt och bläddrade igenom en fotobok som behandlar ämnet hud inom fotografi. Intressant men samtidigt skrämmande. Nu har jag inte djupläst litteraturen men jag uppfattar det som att författaren vill lära läsaren hur man på snyggast möjliga sätt fotar människor, ansikten, hud – allt som gör oss till just människor. Placera ljuset si, fota så, ta bort rynkorna så här. Vad nu?! Ta bort rynkorna?

När jag fotograferar människor på Stockholm Stylisterna tänker jag till viss mån på rynkor. Har någon grova porer och lätt blir rynkig på bild försöker jag placera ljuset så gott det går därefter. Det går inte att göra någon med rynkor fullkomligt slät endast utifrån ljussättning (inte vad jag vet) och det försöker jag alltid förklara för mina kunder, då kan jag istället erbjuda efterbehandling av bilder om så önskas. Samtidigt tycker jag att rynkor är något som hör till åldern, men eftersom jag än så länge inte drabbats kan jag inte riktigt svara på om jag kommer tycka det är lika charmigt när jag själv börjar få knöglig hud.

Vad som skrämmer mig är att den här boken verkligen försöker påvisa hur man tar bort rynkor till 100%, även om det ser konstgjort och onaturligt ut – på alla människor med rynkor. Det är som att det är fel att vara rynkig, man ska vara slät och se tjugo år yngre ut annars får det vara. Då är det ju inte längre den personen på bilden. Att ha kunskapen om hur man tar bort rynkor är en sak, men att tillämpa tekniken för alla äldre personer tycker jag är löjligt. En del utslag, mindre rynkor, och porer kan man täppa igen på ett snyggt sätt men att helt och hållet släta ut vårt enorma organ ser ofta konstigt ut och dessa bilder faller mig långt från smaken. Tiden får förtälja om jag behåller min uppfattning eller inte.

Andra bloggar om: , , ,

Okt 06

Bedra betraktaren

Den här bilden är faktiskt lite fuskig. I bildberättelsen, flygreportaget som jag hade i sommaruppgift, bidrar den som en förberedande bild inför en flygstart. Den befinner sig tidigt i bildserien och därför förstår man också att det är så här man tar ut flygplanet från hangaren. Sanningen bakom fotot är att det är taget i Eskilstuna när vi hade landat där eftersom det var fel på understället. Vi var tvungna att serva flygplanet och mekanikern använde ”dragaren” för att förflytta planet. Han knuffar till och med in maskinen, inte ut som man lätt kan få för sig.

Vad jag vill påpeka är att det förekommer mycket fusk och knep inom fotografi, illusioner som får betraktaren att tro det fotografen vill få den att tro. Och oftast fungerar det. Det finns många vardagsknep att ta till vid all sorts fotografering och en riktigt duktig en klarar av att bemästra nästan varje situation. Det är här kreativiteten blomstrar och problemlösning kan ta fart. En del av yrket helt enkelt.

Andra bloggar om: ,