Jag har funderat den senaste på skillnader mellan analog och digital fotografi. Om vi bortser från de självklara elementen (film och sensor) så har det dykt upp något jag inte kan släppa – brister analog fotografi vad beträffar skärpa? Eller tar jag i för hårt, kan det vara så att äldre analoga systemkameror saknar kapacitet att få skärpa om man jämför med dagens digitala systemkameror i liknande prisklass? Det må tyckas orättvist att jämföra så här rakt av men i och med att jag skulle vilja lära mig att ”härma” den analoga stilen med hjälp av Photoshop så dyker ju sådana här tankar upp.
Den här bilden är ett försök till en ”analog look alike”. Jag har medvetet gjort bilden en aning suddigare samt minskat omfånget av toner, med andra ord är det mörka lite ljusare och det ljusa lite mörkare. Jag har inte haft nöjet att plugga på någon specifik metod utan får utveckla mina egna knep. Förhoppningsvis jobbar jag åt rätt håll. Jag får ta en djupare analys och jämföra vid senare tillfälle. Måhända att jag återkommer med ett ännu bättre resultat.
Andra bloggar om: analog fotografi, photoshop, systemkameror
Jag har lite svårt att bestämma mig. Vanligtvis vet jag när jag vill ha en bild i svartvitt eller i färg. Det kanske inte alltid är lika självklart men efter lite snabb laborering i Photoshop brukar jag kunna bestämma mig och stå fast vid min åsikt. Den här gången redigerade jag samma bild två gånger, två versioner. En i svartvitt och en i färg. Båda bilderna är färdigredigerade och jag kan fortfarande inte avgöra vilken jag själv tycker bäst om. Den svartvita versionen må vara lite mer dramatisk men den färgrika är lite lättare att vila blicken på. Jag upplever att den har behagliga toner. Nästa fråga jag måste ställa mig är vad jag vill säga med bilden, då har redigeringen en viktig roll att spela. Uppriktigt sagt har jag inget ändamål med bilden mer än att den ska vara fin att titta på, och då är jag tillbaka på ruta ett – vilken är finast att titta på?
Andra bloggar om: bestlutsångest, färg, svartvitt
Hemsidan har blivit uppiffad med ny logga, lätt omstrukturering och små förändringar här och var. Du som följt bloggen innan minns säkert layouten (som ändå liknar mycket den jag använder idag). Det var framförallt loggan längst upp på sidan som jag inte var helt nöjd med, den var till att börja med provisorisk. Av någon anledning, troligtvis lathet, hängde den med i över två år men nu fick jag fart på självdisciplinen och ändrade till en logga jag är mer nöjd med. Listan över saker som bör göras har minimerats och kvar står bara en översättning från engelska till svenska i portfolio-sektionen. Inte för att jag är någon kodguru, jag ogillar för övrigt kodning väldigt mycket, men jag lyckas inte finna koden som ändrar bildspelets text från engelska till svenska. Om någon är mer kunnig inom området får denne vänligen dela med sig!
I samband med fotograferingen av bilden ovan togs även bilder på mig. Den jag blev mest nöjd finner du under ”Om mig”. Det är ju inte jag som tagit bilden men jag står däremot för redigeringen. Hunken på fotot ovan är min vän Viktor som även han fotograferar. Du kan besöka Viktors hemsida men så vitt jag vet är han faktiskt ännu sämre än mig på att uppdatera. Vill du få fart på honom får du helt enkelt skriva och klaga! Jag tror det är en nyttig erfarenhet att själv prova på att stå framför kameran om man vill lära sig mer om porträttfotografi. Jag har försökt tidigare vid enstaka tillfällen och det är verkligen inget jag föredrar. Jag är så långt ifrån fotogenisk man kan komma.
Andra bloggar om: blogg, loggo, kodning
För någon dag sedan var jag hemma hos Emma och tog några bilder i ett av husets tomma rum. Jag hade med mig nästan hela min packning förutom laptopen eftersom jag innan inte riktigt visste vilka förhållanden jag hade att utgå ifrån. Min fotoarsenal är kanske inte lika imponerande som andra fotografers men den duger för mindre fotograferingar. I sådana här lägen önskar jag att jag haft en riktig studioblixt med tillhörande softbox och beauty dish, men man kan ju inte få allt. Måhända att det blir ett framtida inköp.
Rummet vi befann oss i var mörkt och var ganska litet med vita väggar. Fördelen med de vita väggarna var att ljuset kunde studsa och bilda mjukare skuggor. Fördelen med mörkret var att jag kunde ha kontroll över ljuset (från min blixt), nackdelen var att det var svårt att hitta fokus med min kameras autofokus och jag ville inte tända takbelysningen med risk att förvränga ljuset och vitbalansen. Vanliga studioblixtar har ju sina smidiga modelleringsljus men min lilla Nikon SB-800 har tyvärr ingen liknande funktion att simulera effekten. Jag fick helt enkelt utnyttja det jag hade till fullo. För att få ännu mjukare ljus på Emmas ena sida placerade jag en reflexskärm nära hennes vänstra sida. Efter några shots blev hon alltmer avslappnad och allt som allt tycker jag det blev en lyckad session. Kort men bra. Berätta gärna vad du tycker och tänker!
Andra bloggar om: blixt, nikon sb-800, reflexskärm
