Publicerad den
27 augusti 2010 i
porträtt
Jag har länge velat lära mig cross-processing, en teknik som har sina rötter i den analoga framkallningen i mörkrummet. Du som ännu inte vet vad jag menar har med störst sannolikhet inte kommit ifrån att se bilder redigerade med denna teknik. Modebilder använder sig ofta utav cross-processing som präglar våra reklamskyltar och modeblaskor. Jag har också upptäckt att många fotobloggare använder sig utav denna metod, något som antagligen börjar bli en trend. Kan en redigeringsteknik vara mode? Är det inne med cross-processing under 2000-talet? Jag har mina misstankar.
Min fotoblogg är absolut inte död även om jag inte har publicerat något nytt på en dryg månad eller två. Låt oss säga att jag haft sommaruppehåll. När vädergudarna inte förbannat oss har jag främst befunnit mig i vattnet och på stranden, gärna en med volleybollplan. Utöver mina soliga eskapader har jag jobbat en hel del, främst med foto, och även finputsat egna arbeten som ska upp på bloggen, men mer om det senare.
I ett försök att inte vara en outsider har jag provat cross-processing på min allra första bild. Skapelsen ser Du ovan och ärligt talat vill jag medge att jag är rätt nöjd med den. Jag ska definitivt försöka ge mig in i den här moderna världen och finputsa mina penslar i hopp om att åstadkomma något bättre, och därefter bättre igen.
Andra bloggar om: berghs, cross-processing, studio
Minns Du min första dag som fotoassistent? Det gör jag. Det var en härlig vårdag några veckor sedan, ute i naturen med trevliga människor från Inspire Magazine och Berghs. Jag lovade att lägga upp bilder från fotosessionen och om det ändå inte var jag som knäppte fotografierna är jag stolt över att kunna ha bidragit med en liten del – genom att hålla upp reflexskärmar. På vägen upptäckte jag nya möjligheter som jag kan föra vidare till egna projekt. Om Du vill utvecklas inom fotografin är det en tacksam fördel att få assistera en fotograf på uppdrag, man lär sig oerhört mycket.
Andra bloggar om: berghs, inspire magazine, fotoass
Igår hade vi en flyttat portfoliolektion (vanligtvis pluggar jag på måndagar och onsdagar) där vi gick igenom två porträttbilder vi tagit. De skulle vara fotade med två olika slags ljussättningar och därifrån skulle vi få kritik av vår lärare. Som vanligt välkomnar jag alla konstruktiva meningar och tycker det är extra kul att se sitt eget foto med andra ögon. Det finns alltid något man inte lagt märke till eller tänkt på. Just bilden ovan är på Rebecca när hon sminkar sig och då valde jag att använda en kraftig ljuskälla underifrån. Vanligtvis är det inte särskilt charmigt att belysa underifrån men här fungerar det bra med hakpartiet och de skarpa skuggorna. Att sedan komposition är bra förstärker ju bilden ytterligare. Jag tänkte inte på det själv till min lärare sa det: linjerna på kaklet går rätt, klänningen i spegeln är perfekt beskuren, ljus på huvudmotivet i spegeln och en bra inramning med för- och bakgrund. Ju mer jag tänkte på det desto mer nöjd blev jag med bilden.
Jag har även fått lära mig att ett klassiskt porträtt är från ansiktet ner till bysten och ett amerikanskt porträtt är från ansiktet ner till låren. Tidigare placerade jag porträtt som en bild på en person och visst kan det tyckas vara porträtt även det, men det är inte de klassiska termerna. Ett foto på en person där man ser hela kroppen placeras snarare i facket helfigur. Man lär sig något varje dag!
Andra bloggar om: fotoläxa, porträtt, smink, spegel
Den senaste veckan har vi haft en gästföreläsare vid två tillfällen – en av Sveriges första kvinnliga fotografer. Fruktansvärt intressant att lyssna på och jag blev nästan kär i henne under föreläsningarna. Synd att vi inte kommer träffa henne något mer men som alla vet är ju världen rätt liten.
I läxa fick vi att gestalta vad som är svenskt. För mig illustrerar bilderna ovan en känsla som erinrar om Sveriges goda sidor: våren, sjöar, kärlek till naturen. I hopp om att förstärka bilderna ytterligare tänkte jag göra en kort bildserie på fyra bilder. Fotografier som ställs ut bredvid varandra har en stark tendens att kompensera vissa förluster som enstaka foton kan lida av. Bilder gör sig ofta starkare i grupp där man får en större helhetskänsla av budskapet, men det behöver absolut inte vara en regel. Vissa bilder är tillräckligt starka i sig och förstörs om det tillkommer fler störande moment.
Andra bloggar om: kärlek, svenskt, sverige, vår
Den här läxan från Berghs är riktigt intressant. Den här gången ligger inte fokus på bilden i sig utan vad som sker bakom den. Uppgiften bestod kort och gott av att ”ta en risk”. Begreppet kan tolkas lite som man vill men i mitt fall valde jag att försöka framkalla ärlig aggression eller ilska hos modellen.
Planen bestod av att jag hade bokat studio och behövde en modell, helst en främling, där jag skulle provocerade fram riktiga känslor genom att förnedra modellen och helt enkelt vara svinig. Tyvärr kunde jag inte plåta i studio den dagen jag bokat och dessutom hade jag ingen modell att trakassera. Just vid det tillfället befann jag mig på ett event som jag dokumenterade och passade på att ta tag i någon tjej och dra in henne i en tom lokal. Hennes vän fick vänta snällt utanför medan jag tog modellen jag aldrig tidigare mött, in till ett ställe som lätt skulle kunna förknippas med en brottsplats.
När vi var på plats förklarade jag att jag hade en läxa från skolan: jag skulle ta porträttbilder på en modell med någon sorts industriell bakgrund. Hon köpte det och jag kunde påbörja risktagandet. Till att börja med bad jag henne klä av sig sina ytterkläder men halsduken skulle hänga kvar. Efter några knäpp från kameran sa jag lite arrogant att halsduken var ful och bad henne ta av den. Hon skulle svanka och bysta upp sig för att framhäva brösten. Några minuter senare bad jag henne visa brösten helt inför kameran men det gick hon inte med på, jag fick ett snällt ”nej”. Då kontrade jag med att hon i alla fall fick bjuda på lite hud, i det här fallet genom att dra ner urringningen. Mer, jag ville se mer tills BH:n tittade fram och då slog det mig plötsligt: vad fan sysslar jag med.
I mitt försök att få fram en provocerad reaktion fick jag inte mer än en obekväm atmosfär där modellen gick med på det mesta jag bad henne och svalde mina taskiga kommentarer. I hopp om att lyckas bättre nästa gång, tog jag tag i en till tjej, drog med henne till samma ställe och utsatte även henne för Konrad, svinet. Jag fick mer eller mindre en likadan respons, ingen aggression eller ilska med andra ord. Kanske är det just det här jag lärt mig, att jag inte alltid kan förutspå en situation och att det är lättare att bestämma över själar med en kamera i hand. Det har hur som helst varit en otroligt berikande erfarenhet om än pinsam och jobbig. Självklart förklarade jag den riktiga läxan för tjejerna efteråt och bad om ursäkt om de tog illa vid. Ett grymt avslut på kursen helt enkelt!
Andra bloggar om: berghs, fotoläxa
Så här kan det se ut att bli fotograferad på Stockholm Stylisterna. Bilden ovan är på en helt vanlig grabb som kom till studion, blev sminkad och lätt stylad för att sedan bli fotograferad av mig. Allting gick på ungefär en ynka timme och han kunde därefter välja att köpa bilderna om han blev nöjd. Ett väldigt enkelt och roligt koncept. För min del innebär det framförallt erfarenhet. Tid är ju som sagt pengar, och när pengar börjar bli en faktor är tiden naturligtvis lika viktig. Vad jag försöker säga är att jag som fotograf måste veta vad jag vill ta för bild på personen i fråga och hur jag ska regissera denne, oftast en person jag aldrig tidigare mött. En utmaning jag gärna tar mig an för att främja en större area inom fotografins oändliga krets.
Andra bloggar om: modell för en dag, stockholm stylisterna, studio
