I brist på annat… En bild som jag glömt att publicera på bloggen är ett foto jag tog inför en jeans-uppgift från Berghs. Nu var det ett tag sedan jag tog bilden och jag minns ärligt talat inte kriterierna vi skulle uppfylla. Vi låter det bara vara en enkel jeans-uppgift. Vad jag ville förmedla med bilden var något annorlunda och inte alltför populärt inom modebranschen. Den här gången valde jag inte en supersmal toppmodell utan använde mig utav Malin, en vanlig tjej som alla andra svenskor, fast väldigt, väldigt glad. Även om det idag börjar bli mer populärt att leva nyttigt väger en del av den svenska befolkningen mer än vad de vill göra. Jag försöker hålla mig inom Sveriges ramar eftersom det var min målgrupp i uppgiften. Även om det inte är hälsosamt att vara överviktig kan man fortfarande få känna sig attraktiv, och där har kläder en stor betydelse. Varför ska bara supersmala, supersnygga toppmodeller få synas på reklambilder när det inte är en majoritet av verkligheten?

Jag minns en reklamkampanj för ett tag sedan där äldre kvinnor i varierande storlekar vistades i underkläder (det var en kampanj för underkläder). I mina ögon var det inte bara något väldigt kul för branschen utan även något modigt som bryter mot en del trender och traditioner. Om kampanjen var en succé eller inte vet jag inte, men jag tyckte väldigt mycket om den för vad den var.

Andra bloggar om: jeans, mode, modell

Jag har funderat den senaste på skillnader mellan analog och digital fotografi. Om vi bortser från de självklara elementen (film och sensor) så har det dykt upp något jag inte kan släppa – brister analog fotografi vad beträffar skärpa? Eller tar jag i för hårt, kan det vara så att äldre analoga systemkameror saknar kapacitet att få skärpa om man jämför med dagens digitala systemkameror i liknande prisklass? Det må tyckas orättvist att jämföra så här rakt av men i och med att jag skulle vilja lära mig att ”härma” den analoga stilen med hjälp av Photoshop så dyker ju sådana här tankar upp.

Den här bilden är ett försök till en ”analog look alike”. Jag har medvetet gjort bilden en aning suddigare samt minskat omfånget av toner, med andra ord är det mörka lite ljusare och det ljusa lite mörkare. Jag har inte haft nöjet att plugga på någon specifik metod utan får utveckla mina egna knep. Förhoppningsvis jobbar jag åt rätt håll. Jag får ta en djupare analys och jämföra vid senare tillfälle. Måhända att jag återkommer med ett ännu bättre resultat.

Andra bloggar om: analog fotografi, photoshop, systemkameror

Hemsidan har blivit uppiffad med ny logga, lätt omstrukturering och små förändringar här och var. Du som följt bloggen innan minns säkert layouten (som ändå liknar mycket den jag använder idag). Det var framförallt loggan längst upp på sidan som jag inte var helt nöjd med, den var till att börja med provisorisk. Av någon anledning, troligtvis lathet, hängde den med i över två år men nu fick jag fart på självdisciplinen och ändrade till en logga jag är mer nöjd med. Listan över saker som bör göras har minimerats och kvar står bara en översättning från engelska till svenska i portfolio-sektionen. Inte för att jag är någon kodguru, jag ogillar för övrigt kodning väldigt mycket, men jag lyckas inte finna koden som ändrar bildspelets text från engelska till svenska. Om någon är mer kunnig inom området får denne vänligen dela med sig!

I samband med fotograferingen av bilden ovan togs även bilder på mig. Den jag blev mest nöjd finner du under ”Om mig”. Det är ju inte jag som tagit bilden men jag står däremot för redigeringen. Hunken på fotot ovan är min vän Viktor som även han fotograferar. Du kan besöka Viktors hemsida men så vitt jag vet är han faktiskt ännu sämre än mig på att uppdatera. Vill du få fart på honom får du helt enkelt skriva och klaga! Jag tror det är en nyttig erfarenhet att själv prova på att stå framför kameran om man vill lära sig mer om porträttfotografi. Jag har försökt tidigare vid enstaka tillfällen och det är verkligen inget jag föredrar. Jag är så långt ifrån fotogenisk man kan komma.

Andra bloggar om: blogg, loggo, kodning

För någon dag sedan var jag hemma hos Emma och tog några bilder i ett av husets tomma rum. Jag hade med mig nästan hela min packning förutom laptopen eftersom jag innan inte riktigt visste vilka förhållanden jag hade att utgå ifrån. Min fotoarsenal är kanske inte lika imponerande som andra fotografers men den duger för mindre fotograferingar. I sådana här lägen önskar jag att jag haft en riktig studioblixt med tillhörande softbox och beauty dish, men man kan ju inte få allt. Måhända att det blir ett framtida inköp.

Rummet vi befann oss i var mörkt och var ganska litet med vita väggar. Fördelen med de vita väggarna var att ljuset kunde studsa och bilda mjukare skuggor. Fördelen med mörkret var att jag kunde ha kontroll över ljuset (från min blixt), nackdelen var att det var svårt att hitta fokus med min kameras autofokus och jag ville inte tända takbelysningen med risk att förvränga ljuset och vitbalansen. Vanliga studioblixtar har ju sina smidiga modelleringsljus men min lilla Nikon SB-800 har tyvärr ingen liknande funktion att simulera effekten. Jag fick helt enkelt utnyttja det jag hade till fullo. För att få ännu mjukare ljus på Emmas ena sida placerade jag en reflexskärm nära hennes vänstra sida. Efter några shots blev hon alltmer avslappnad och allt som allt tycker jag det blev en lyckad session. Kort men bra. Berätta gärna vad du tycker och tänker!

Andra bloggar om: blixt, nikon sb-800, reflexskärm

Jag och några vänner har varit intresserade av att gå och spela på casino en dag. Några år sedan var jag med i en riktig pokerturnering med en av Sveriges främsta pokerspelare (som jag glömt namnet på) och det var en något annorlunda upplevelse – riktigt roligt.  Att få spela med ett gäng på ett riktigt pokerbord med allt vad det innebär är något alla pokerfantaster borde prova på. Att jag sedan åkte ut först är en annan historia, men jag kan åtminstone känna mig stolt som fick beröm av pokerspelaren-jag-glömt-namnet-på för skickligt spel. Ibland har man bara otur. Däremot känner jag att online-casino inte riktigt är min grej. Jag vill känna autenciteten och verkligen vara där på plats. Sedan får vi se vilka spel förutom poker som skulle intressera mig, black jack, roulette eller de lömska banditerna.

Mannen ovan är en kär vän som gärna är med på pokerkvällar när de väl inträffar. Bilden togs ett tag sedan under just en pokerkväll och jag kände för att ge den en chans i Photoshop. Det är väl fördelen med att spara alla bilder man tar – man vet aldrig när man får användning för dem. Enligt min mening är en tillräcklig hårddisk ett litet pris att betala för att kunna spara alla bilder man tar. Digitala bilder har många fördelar. Glöm bara inte att ständigt göra backup på alla bilder, och allt annat viktigt för den delen. Hårddiskar håller inte för evigt, ungefär fem år i genomsnitt. Ibland kan man ha otur i förtid och då är en backup en ovärderlig försäkring.

Andra bloggar om: casino, online-casino, poker

Som jag nämnde tidigare har jag en del gamla foton som fortfarande har rätt att bli publicerade här på bloggen. Som alltid är jag tacksam för alla sorters kommentarer men även konstruktiv kritik om sådan finns. Jag är inte rädd för andras åsikter utan ser det som hjälpmedel för min fotografiska utveckling. Räds icke!

Den här bilden tog jag för ett bra tag sedan, uppriktigt sagt minns jag inte när. Troligtvis ett år sedan. Jag hade någon skoluppgift vill jag minnas och bad en vän agera modell. Hanna ställde glatt upp och trots att det regnade den dagen fanns inga sura miner. Vi fick anpassa oss och göra det bästa av situationen. Jag fick inte ens en arm min när jag bad henne gå ut i regnet och posera. Tvärtom hade hon (och jag) väldigt roligt. Modeller som ställer upp är högt uppskattade! Några dagar sedan upptäckte jag bilden på nytt och tänkte ge den en ny chans, en ny redigering och den här gången i svartvitt. Jag som är svag för svartvitt älskar själv att jobba med monotona toner. Ett fotografi kan bli helt annorlunda i svartvitt än i färg. Det uppstår en sorts symbolik, jag blir inte lika distraherad som av färger.

Andra bloggar om: redigering, regn, svartvitt

Min syster påpekade att den här bilden påminner om Greta Garbo och jovisst – när jag googlade på henne kan jag se några likheter. Uttrycket och tonen känns gammal. Ibland är det så fantastiskt roligt att arbeta i Photoshop när man endast redigerar ljuset och struntar i all annan konstgjord manipulation. Den här bilden är endast redigerad med ljustoner förutom några enstaka utslag på huden. När man sedan skriver ut bilden på papper i något större format och betraktar detaljerna så finns de verkligen där. Ingen softad eller utsmetad hud utan all struktur finns fortfarande kvar. Jag tycker det känns mer mänskligt på så sätt.

Andra bloggar om: carolina wallin pérez, greta garbo, photoshop

Fotografi är svårt. Ju mer jag lär mig ju mer inser jag hur vilsen jag är. Ju mer jag lär mig ju mindre kan jag, eftersom jag upptäcker så mycket mer när jag öppnar nya dörrar. Det är som kunskap i kvadrat. Ett av mina senaste bekymmer som fotograf, som egentligen har funnits hos mig all denna tid utan att jag riktigt tagit det på allvar, är förmågan att förmedla budskap med foto – bildkommunikation. Ett svårt område som kräver timmar, dagar, månader, kanske ett helt liv om ens det, att bemästra. Det är även det som är charmen och på något sätt drivkraften hos oss människor – att vi aldrig kan bli fullbordade och att vi aldrig kommer kunna allt inom en viss genre. Jag skulle inte klara av en arbetsplats utan stimuli och det får jag bland annat av upptäckter.

I kontrast till bildkommunikation publicerar jag en bild som jag är väldigt stolt över. En bild som jag inte försöker påtvinga ett budskap med. Den här bilden klassas mer som en ”se-och-njut”.

Andra bloggar om: bildkommunikation, modellfoto

Jag har suttit hemma och redigerat bilder, hela två stycken, hela denna dag. Jag börjar bli lite trött i skallen och det med all rätt. Nu när min utbildning börjar nå sitt slut har vi hundra olika uppgifter som ska presenteras vilket bidrar till en ökad stress och delvis sena nätter.

En av bilderna jag blev klar med idag kan Du se ovan. Äntligen känner jag mig färdig med den och är nöjd med slutresultatet. Vi får hoppas att jag håller kvar åsikten! Det var ett litet helvete att redigera det här fotot på grund av att modellen hade massa lösa hårstrån lite överallt som störde. Det allra tyngsta arbetet lades ner i att retuschera bort dessa millimeter små strån vid ögonen. Fruktansvärt. Nu är jag hur som helst färdig och kan luta mig tillbaka för en gångs skull.

Bilden är tagen under en workshop tillsammans med halva klassen och en lärare. Vi hyrde studio hos M2 Studios. En mäktig studio med hur mycket dyrbar utrustning som helst, vackert kök, trevlig personal och högt i tak som vi tycker om. Det kunde inte varit bättre med andra ord. Till vårt utnyttjande hade vi en ung modell från Mikas, MUA (makeup artist) och hårstylist, samt lite extra hjälp från personalen. Jag har aldrig tidigare jobbat med en så begåvad modell som Rebecca – tösen ovan. Hon rörde sig som en ängel som min lärare sa, gjorde precis det jag bad henne och det var som att hon gick på autopilot. Så enkelt och effektivt. Portfoliomaterial? Vänta tills nästa bild kommer, den kommer vara portfoliomaterial!

Andra bloggar om: m2 studios, mikas, modell

Jag satt och bläddrade igenom en fotobok som behandlar ämnet hud inom fotografi. Intressant men samtidigt skrämmande. Nu har jag inte djupläst litteraturen men jag uppfattar det som att författaren vill lära läsaren hur man på snyggast möjliga sätt fotar människor, ansikten, hud – allt som gör oss till just människor. Placera ljuset si, fota så, ta bort rynkorna så här. Vad nu?! Ta bort rynkorna?

När jag fotograferar människor på Stockholm Stylisterna tänker jag till viss mån på rynkor. Har någon grova porer och lätt blir rynkig på bild försöker jag placera ljuset så gott det går därefter. Det går inte att göra någon med rynkor fullkomligt slät endast utifrån ljussättning (inte vad jag vet) och det försöker jag alltid förklara för mina kunder, då kan jag istället erbjuda efterbehandling av bilder om så önskas. Samtidigt tycker jag att rynkor är något som hör till åldern, men eftersom jag än så länge inte drabbats kan jag inte riktigt svara på om jag kommer tycka det är lika charmigt när jag själv börjar få knöglig hud.

Vad som skrämmer mig är att den här boken verkligen försöker påvisa hur man tar bort rynkor till 100%, även om det ser konstgjort och onaturligt ut – på alla människor med rynkor. Det är som att det är fel att vara rynkig, man ska vara slät och se tjugo år yngre ut annars får det vara. Då är det ju inte längre den personen på bilden. Att ha kunskapen om hur man tar bort rynkor är en sak, men att tillämpa tekniken för alla äldre personer tycker jag är löjligt. En del utslag, mindre rynkor, och porer kan man täppa igen på ett snyggt sätt men att helt och hållet släta ut vårt enorma organ ser ofta konstigt ut och dessa bilder faller mig långt från smaken. Tiden får förtälja om jag behåller min uppfattning eller inte.

Andra bloggar om: hud, modell för en dag, rynkor, stockholm stylisterna