Fritid är inte längre lika förekommande. Att ha tre ströjobb, studier och egna projekt stjäl tid och kan i värsta fall bidra till en olust att fortsätta arbeta. Det blir för mycket helt enkelt. Å andra sidan föredrar jag att ha för mycket att göra än för lite så jag får skylla mig själv. Jag behöver bara hitta en balans. Fritidens sällsynthet erinrar mig om en ljuv längtan vid beröring. Poetiskt.
Läxan till måndag ser ut så här:
- 1. Frysa en person som a) rör sig på en fest, b)cyklar eller springer, c) en bil som åker snabbt eller annat objekt som rör sig i ca 100km/h. Anteckna slutartider. Testa olika avstånd, ni kommer märka att det blir svårare ju närmare motivet man kommer.
- 2. Använd blixt med a) TTL, b) andra ridån, c) en teknik som får ljuset att mjukna (studsa eller filter).
TOTALT 6 BILDER.
Inte nödvändigtvis något svårt men saknar man inspiration som i mitt fall blir det genast en annan historia. Kanske behöver jag tappa kontrollen och vidröra fritiden för att rensa och sortera alla tankar och intryck för att tanka inspirationen på nytt. Jag tycker det låter som en bra ursäkt. Idag ska jag ta det lugnt!
Andra bloggar om: berghs, fotoläxa, fotostudier, studio
Till dagens lektion hade vi i uppgift att ta ett porträtt med kort skärpedjup. Min tolkning och slutprodukt av läxan ser Du ovan, ett bidrag som jag lyckligtvis är nöjd med. Fokus ligger på en liten del av gitarrens hals medan Rebecca, tjejen i bakgrunden, är suddig. Med andra ord har jag skapat en bild med kort skärpedjup.
Andra bloggar om: fokus, kort skärpedjup, porträtt
Studierna på Berghs vägleder mig ut till en tryggare men framförallt roligare framtid. Varje gång en ny kurs introduceras inom mitt fotoprogram blir som barn på nytt. Glädjeämnen strömmar genom kroppen och jag känner eufori, det här är precis det jag vill lära mig. Jag tror ärligt talat inte utbildningen kunde bli bättre skräddarsydd än den är idag. Ord från en treveckorsstudent, men ack lika viktiga som någon annans.
I mitt förra inlägg skrev jag att jag eventuellt kommer publicera min läxa som bestod av att göra ett beskrivande självporträtt. Eftersom jag fått så trevligt tjat via kommentarer ska jag låta mig påverkas och lyssna. Jag vågar lägga upp min läxa, självporträtt som jag annars räds för. Med tjat och gnäll tror jag man ofta kan uppnå det man drömmer om. Nu tänker jag främst på arbetslivet men det kan i viss mån stämma in på privatlivet med. Vad jag ville visa i det här fotot är (förutom mig själv) pianot, halsbandet och kavajen. Pianot har länge varit en del av mitt liv liksom musiken. Jag har tagit pianolektioner i flera år och värdesätter all sorts musik som är något genomtänkt och musikalisk. Halsbandet är tänkt som symbol för surfkulturen, en kultur jag inspireras av och älskar när säsongen väl tillåter. Kavajen är som en sorts kontrast till som visar att jag har lätt att ta in nya intryck från alla möjliga håll och dömer väldigt sällan. Till skillnad från en mer casual och laid back miljö kan jag även anpassa mig till mer propra situationer.
Metaforerna är inte tydliga vid en första anblick men får man allting förklarat tror jag de flesta förstår vad jag menar. Det här är även något jag behöver jobba på, att kunna förmedla ett budskap i en bild utan att behöva förklara varenda bit och detalj. Den ska kunna prata för sig själv, ett berättande foto, men det är ju därför jag går den här utbildningen.
Ett tag sedan var jag med och tävlade om att vinna ett Tamron 70-300/4,0-5,6 macroobjektiv där man behövde motivera varför just en själv skulle bli vald. Jag hade turen att bli just den personen. Med en motivering på knackig engelska lyckades jag kamma hem första vinsten men eftersom jag inte hade räknat med att vinna var jag väldigt sen med att logga in på den aktuella sidan och svara på vinstmeddelandet. Tre veckor hade gått och jag frågade om det fortfarande fanns möjlighet att erhålla vinsten. Lyckligtvis fick jag svar nästa dag och det verkar som om privatpersonen som höll i tävlingen fortfarande har kvar objektivet och ska skicka det. Nu väntar jag spänt på leveransen och för första gången någonsin få leka med ett macroobjektiv. Du som undrar hur min motivering löd har tur, den finns kvar!
”In contrast to the most popular way to write a reason to win something, I would like to announce that my year of 2009 has been very rich, with ups and downs of course. Overall my interest for photography has grew to a new level where it has inspired me to purchase a used Digital SLR camera, no less than Nikon D300. It was a very expensive purchase but oh my it was worth it! I have developed in so many ways, even as a person thanks to my new hobby and I hope that one day it’ll turn into something I can make a living of.
I have been looking for macro-lenses for a while now, though only dreaming of them. I’ve been experimenting taking macro photos of plants and agriculture, and even though it can’t be compared to most of the good work that is published I am still proud of my pictures and development. One day I know I will have enough money to be my lens regardless. I can only hope that this serious answer will be found interesting and a possible winner
Untill then, happy new year,
Konrad Augustyniak”
Andra bloggar om: carolina wallin pérez, macroobjektiv, tävling
Idag var jag på min första kurs på Berghs. Visserligen var det en introduktion till Mac men det räknas ändå! Eftersom min brist inom Applekretsen inte får agera som en ursäkt vid framtida redigeringsarbeten på skolan, kände jag att det är bäst att lära sig ett helt nytt operativsystem. Jag har alltid använt PC i alla datorsammanhang men nu ska jag börja arbeta med Mac. Det vore inte helt fel att äga en egen heller.
Efter introduktionen känner jag mig lite stadigare på benen och ser verkligen fram emot att börja plugga. Det kommer bli en spännande resa med många nya erfarenheter och jag hoppas att min lilla investering kommer löna sig i slutändan. Jag är övertygad om att den kommer göra det.
Nu i lördags hade jag en kortare fotosession med frisören Emma. Fokus låg i att fånga hennes hår. Jag börjar inse att jag tycker om hår. En snygg frisyr går alltid hem hos mig. Hur som, själva plåtningen gick sådär, dels var det riktigt kallt och både jag, Emma och hennes väninna som följde med, tyckte inte det var alltför behagligt att stå ute och knäppa bilder. Vi hittade heller ingen spännande plats och fick använda snön som bakgrund. Det var inte den ultimata fotodagen men alla fotografer har sina nedgångar, det gäller bara att fortsätta. Nästa gång blir säkert mer lyckad!
Andra bloggar om: berghs, fotoutbildning, hårmodell, porträtt
