Förra terminen hade jag och mina två gruppmedlemmar i uppgift att fotografera en bok. I syfte att förbättra våra stillebenkunskaper var det noga med ljussättning, placering av boken och i synnerhet komposition. Ser man ett foto på ett objekt kan man lätt tänka att en själv skulle klara av det minst lika bra. Försök!

Att fotografera stilleben är så mycket mer än att bara placera ett föremål framför kameran och knäppa av. Det ska vara tilltalande för kunden och framförallt konsumenten. Några av mina lärare tror att objektfotografering sakta kommer dö ut och ersättas med 3D-animering. Till viss del finns det mer frihet i 3D-världen men jag är osäker på om det är mer ekonomiskt. Dessutom tappar man mycket av känslan av ett riktigt fotografi. Den som lever får se.

På bilden ovan använde vi oss av vita A4-ark som bakgrund, som jag sedan efterredigerade ihop i Photoshop, och min datormus för att stödja bibeln med. Man tager vad man haver heter det ju, effektivt och billigt. Vi använde oss av en blixt uppifrån till vänster om boken och en reflexskärm till höger i höjd med bibeln. Blixten hade en softbox som skulle mjuka upp skuggorna en aning men vi hade ändå inte ljuskällan alltför nära för att helt undgå skuggor. Enligt fysikens lagar blir skuggor hårdare ju mindre ljuskällan är i förhållande till objektet och ju längre bort de är ifrån varandra. Bra att ha i bakhuvudet. Reflexskärmen lättade upp hela ljussättningen så den inte skulle slå så hårt, i princip vad en reflexskärm vanligtvis används till. Hoppas Du tycker om bilden!

Andra bloggar om: ljussättning, photoshop, reflexskärm, stilleben

I skrivande stund sitter jag och läser om metadata och hur otroligt viktigt det är att implementera den i sina bilder, åtminstone som fotograf. Jag har alltid lagd in de nödvändigaste delarna av metadata i mina bilder som kontaktinformation och copy right, men ju mer fullständig man är desto lättare är det att hitta arbetet eller upphovsmannen.

Du som ännu inte vet vad metadata innebär tror säkert jag pladdrar en massa goja, men så här ligger det till i korta drag: metadata är information som läggs till i en bild, vilken bild som helst. Det kan vara en av Dina semesterbilder Du tog med familjens kompaktkamera eller jobbfoton från Ditt senaste event. Om det gäller privata semesterbilder kan Du lägga till metadata för att enkelt navigera bland tusen- och åter tusentals bilder. Ord som, ”Mallorca”, ”strand”, ”mamma”, ”pappa”, ”Margerita” och ”sol” kan vara några nyckelord. När Du fem år senare får en förfrågan av en vän, om vad Du drack när Du hade sommarlov, skriver Du helt enkelt in något av sökorden och så listas alla bilder med det valda nyckelordet upp.

Om Du däremot plåtade ett event för ett stort företag och de ser tillbaka på bilder Du tagit fem år tidigare så har de med största sannolikhet glömt vad Du heter. Då kollar de upp informationen i metadatan och vips, där står allt du fyllt i som namn, adress, hemsida, telefonnummer, alla viktiga uppgifter för att sedan kunna nå dig och erbjuda dig nytt jobb. Smidigt men framförallt går det fort att lägga in metadata när du väl lärt dig var du ska fylla i diverse uppgifter.

Det är här jag befinner mig, litteraturen hjälper en på traven men jag ser framförallt fram emot nästa lektion där vi går djupare in på metadata och dess vikt. Troligtvis får jag omstrukturera hela mitt bibliotek med bilder.

Andra bloggar om: adobe bridge, copy right, metadata

Reklam är en viktig del i businessvärlden. Ett sätt att tjäna pengar är att locka med någonting som fångar läsarens uppmärksamhet och då har företaget redan en potentiell kund. I det här fallet en gratis prenumeration. Idag tänkte jag bryta fototrenden och skriva ett inlägg om Tidningskungens kampanj där man får en gratis prenumeration på ”valfri” tidning om man skriver ett inlägg i sin blogg. Ett tips för Dig som driver en egen blogg och är sugen på någon ny blaska att bläddra igenom. Gratis är gott! Jag som gillar tidningar nappade självklart på idén. Min fototidningskvot är redan fylld sedan länge så jag planerar på att välja något nytt. Kan Du gissa vad?

För att inte bryta fotobloggandet totalt bifogar jag en bild från Venedig. Maskerna på bilden är av papier-maché och såldes överallt, var man än gick. En del var i plast, andra i läder. Det fanns lika stort utbud av masker som vatten runt ön. Dessvärre har min kreativa ådra fått en propp och jag vet inte alls hur jag ska redigera bilden för att väcka intresse. Det står liksom still. Har Du förslag på ett intressant redigeringsarbete är Du hjärtligt välkommen att meddela mig. För den som vill ger jag även tillåtelse att redigera bilden men då skulle jag uppskatta att få se det färdiga resultatet. Det kanske kommer en dag då jag återupptar fotot själv och ger den nytt liv.

Andra bloggar om: masker, papier-maché, tidningskungen, venedig