Okt 11

Det här med rynkor

Jag satt och bläddrade igenom en fotobok som behandlar ämnet hud inom fotografi. Intressant men samtidigt skrämmande. Nu har jag inte djupläst litteraturen men jag uppfattar det som att författaren vill lära läsaren hur man på snyggast möjliga sätt fotar människor, ansikten, hud – allt som gör oss till just människor. Placera ljuset si, fota så, ta bort rynkorna så här. Vad nu?! Ta bort rynkorna?

När jag fotograferar människor på Stockholm Stylisterna tänker jag till viss mån på rynkor. Har någon grova porer och lätt blir rynkig på bild försöker jag placera ljuset så gott det går därefter. Det går inte att göra någon med rynkor fullkomligt slät endast utifrån ljussättning (inte vad jag vet) och det försöker jag alltid förklara för mina kunder, då kan jag istället erbjuda efterbehandling av bilder om så önskas. Samtidigt tycker jag att rynkor är något som hör till åldern, men eftersom jag än så länge inte drabbats kan jag inte riktigt svara på om jag kommer tycka det är lika charmigt när jag själv börjar få knöglig hud.

Vad som skrämmer mig är att den här boken verkligen försöker påvisa hur man tar bort rynkor till 100%, även om det ser konstgjort och onaturligt ut – på alla människor med rynkor. Det är som att det är fel att vara rynkig, man ska vara slät och se tjugo år yngre ut annars får det vara. Då är det ju inte längre den personen på bilden. Att ha kunskapen om hur man tar bort rynkor är en sak, men att tillämpa tekniken för alla äldre personer tycker jag är löjligt. En del utslag, mindre rynkor, och porer kan man täppa igen på ett snyggt sätt men att helt och hållet släta ut vårt enorma organ ser ofta konstigt ut och dessa bilder faller mig långt från smaken. Tiden får förtälja om jag behåller min uppfattning eller inte.

Andra bloggar om: , , ,

0 Svar till “Det här med rynkor”


  • Inga kommentarer

Lämna en kommentar