Okt 19

När det inte blir som man tänkt

Det här fotot led av olika problem när jag först såg det i Adobe Bridge (ett program för bland annat förhandsgranskning). Tråkiga färger, utfrätt bakgrund med delvis för mörka partier och en hand som lutar sig konstigt vid bildens kant. Något fick mig ändå att stanna kvar vid bilden och eftersom hela fotoreportaget använder en lätt cross-processing kunde jag korrigera de trista färgerna. Det finns en del tekniska aspekter som jag stör mig på men av någon anledning stannar bilden fortfarande kvar, känslan är större än dessa aspekter och fotoregler. I slutändan överkritiserar jag den eftersom det är min egen bild. Det är lätt att vara självkritisk men det gäller att tänka på att bilden ändå kan vara bra, även om den inte blev precis som jag hade föreställt mig den i huvudet.

Får Du någonsin känslan att ett foto gör sig bättre i mindre format? Jag uppfattar den här bilden som snyggare när den är mindre. Visst är det märkligt?

Andra bloggar om: , ,

2 Svar till “När det inte blir som man tänkt”


  • Hej Konrad! Tack för dina tankar kring min bild med snubben på station! Jag har två saker som är väldigt viktiga för mig när det gäller mina egna bilder. Jag vill att skärpan ska sitta till 100% och att bilden inte ska sakna täckning vare sig i det mörka och absolut inte i det ljusa. Utfrätt är inte bra. Men jag har börjat inse att skärpan inte behöver sitta hundra alla gånger, att bilden kan ha många andra kvalitéer som gör den bra. Nåväl, det får inte vara huuur oskarpt som helst. Och när det gäller utfrätt så har jag förstått att man ibland inte kan få allt(täckning) och att det kan ändå se ok ut. Så bilden på snubben var fotad just med tanken att det skulle bli en väldigt utfrätt bakgrund. Jag tycker att den blev lyckad(jag gillar linjerna, hur personerna i bakgrunden är placerade och att killen ser så cool ut) men tar naturligtvis dina ord med mig! Det är alltid intressant med feedback och du ger mkt bra sådan.

    Så… ang din bild här: jag gillar kompostitionen och tycker du har lyckats bra med att få snygga färger. Den metalliska känslan är skön! Men jag undrar om bilden inte hade vunnit på att få vara (just) utfrätt i bakgrunden för det ljusa partiet med benen är väl brusigt och jag får känslan av att det är inklippt. Jag skulle vilja se bilden med det utfrätta alt att du minskar på effekten av bildbehandlingen.

    Hahaha:) Nu kan man ju nästan tro att jag tycker så bara för att ”ge igen” men så är icke fallet! Fotot är bra!

    Jag håller med dig om att bilder ibland gör sig bättre som små! Jag tror nog att man kommer ”för nära” ibland när bilden täcker hela skärmen, man får liksom ingen uppfattning om den. Men minskar man ner så ser man ibland något helt annat. Hade bilden hängt uppe på en vägg i ett stort format så hade det nog varit något annat, för då betraktar man ju en bit ifrån, eller hur?

    Ha det gott!

  • Tack för dina ord! Till att börja med behöver det inte alltid vara fel att sakna täckning i de mörka och ljusa partierna. Jag hade faktiskt privat bildkritik av en av mina lärare som jag respekterar högt och det som fångade min uppmärksamhet var att hon sällan kritiserade min redigering, oavsett om det var gamla eller nya bilder. De flesta bilder som hon tyckte om handlade bara om känsla, om uttryck och karaktär, de tekniska aspekterna är egentligen de lättaste att hantera, och ibland till och med de minst relevanta. Jag tänkte precis som du ett tag att jag ville ha täckning genom hela bilden. Ibland är det omöjligt, ibland går det. Man får helt enkelt överväga om man vill ha täckning i de mörka partierna eller i det ljusa om man nu måste kompromissa. Jag måste erkänna att jag blev totalsågad på en bild som jag tyckte om väldigt mycket om, så det har absolut med smak och tycke också att göra ;) .

    Jag upptäckte först nu att det är lite grumligt i det utfrätta partiet, måste ha hänt något med skärpan när jag förminskade bilden. Den bilden är faktiskt mindre utfrätt i sitt originella ursprung. Den var helt enkelt för kontrastrik och fångade för mycket uppmärksamhet, därför softade jag partiet lite och ljusade upp det något. Det är lättare när man jämför båda sida vid sida. Men tack för att du påpekar det. Även om jag är så ful och inte alltid bryr mig så mycket om ”icke-fotografers” åsikter så respekterar jag de fortfarande och reflekterar över dem. Jag börjar inse att det ändå är så mycket skönare att få kritik av någon som vet vad den pratar om, och som framför allt är ärlig och inte är rädd att såra ens känslor – det är det absolut snällaste sättet om du frågar mig. Först då kan jag lära mig! Jag gillar dina kommentarer och tänker absolut igenom dem, fortsätt med det :)

Lämna en kommentar